DJUR
Nu har vi kommit fram till Svalbards djurliv.
Jag hade stora förväntningar på isbjörn och hoppades på många bra bilder. Tycker mycket om björnar och nu skulle jag få möta isvärldens konung. Men jag hade förhoppning om renar, fjällräv, sälar och valross också.
Att närma sig fåglar här uppe i arktiskt klimat hade jag lärt mig att det var mycket lättare än hemma men hur skulle djuren reagera. Guiden jag hade första dagen tog mig med till Svalbardsrenar.
Det tog inte lång tid att hitta dem. Spåren avslöjade dem 🙂
Renarna var inte skygga alls. Den stod och kliade sig på en snöfläck och brydde sig inte alls om mig som var en 15 meter ifrån. Svalbardsrenen är kompaktare med kortare ben för att klara kylan bättre. Den äter upp sig på mossor och de fattiga grässtrån som finns under den korta sommaren. Sedan kan den gå ner om jag kommer ihåg rätt ca halva sin kroppsvikt under vintern då mattillgången är obefintlig. Svalbardsrenen är en av våra vildrenar tillsammans med den som bor i Norge och skogsrenen i Finland. Ett fantastiskt härdigt djur.
Fjällräven hittade vi som jag skrivit tidigare vid flygplatsen. Var väldigt oskygg. Fotade den i en 20 minuter liggande på magen bredvid vägen. Den tog ingen större notis om oss. Tyvärr så var den mitt i pälsbytet så den såg lite luggsliten ut. Men det var min första fotade fjällräv. Djurart 2 avklarad 🙂
Valrossen blev ett av mina favoriter. Tänk vilket liv de lever. Umgås med släkt och vänner i grupper. Utan fiender. En isbjörn kan inte komma åt dem så länge de är friska och vuxna. Ungarna försvaras av de vuxna så de är trygga de med. Se tar det lugnt och har ingen stress. Äta skaldjur och ha det bra. Blir dock en del strider med rivaler men till största delen ett harmoniskt liv. De dyker och lokaliserar musslor med morrhåren. Stoppar in den i munnen och suger i sig musslan som en vakumsug. Inga skal med ner i magen där inte.
Knubbsälen dök upp lite här och där. De såg för roliga ut när de från vattnet stack upp huvudet och iakttog oss.
Storsälen låg där stor tung med fantastiska mustascher. Så häftiga.
Nu var det bara kungen av Svalbard kvar. Isbjörnen
Isbjörnen min dröm på resan. Storm och andra faktorer gjorde så det blev mycket lite isbjörn. Jag fick några bilder på för långt avstånd. Men jag formligen älskar detta djur. Människan och miljön är dess största fiende. Viss forskning tyder på att den börjar anpassa sig till att packisen smälter och sälarna blir svårare att jaga. De har sets på fågelbergen äta fåglar och även ren. Så björnen klarar nog den anpassningen hoppas jag men hur är det med människan. Vi tillåter urbefolkningar att jaga dem och döda väldigt många. Hoppas vi människor till slut kan komma på att vi inte behöver döda allt i vår natur.
Men ett fantastiskt djur är det och på grund av stormen måste jag åka tillbaka till Svalbard och fota kungen i sitt rike.
Återkommer med sista inlägget om Svalbard inom kort.