Känsla i bilden.
Alla bilder för att bli bra kräver en känsla i bilden.
Hur mycket vi än vill det så blir en bild som förmedlar något alltid bättre än en som är tekniskt perfekt. Ja till en viss måtta i alla fall. Den kan ju inte vara helt förstörd.
Djuret, fågeln eller landskapet behöver något som händer eller en förmedling av lugn, ro eller att det är vackert.
Se på björnmamman med ungen. Fötter saknas, delar av ansiktet saknas på mamman men ändå är den bra.
Jag vann med en liknande bild pris på National geograpic och det var pga budskapet i bilden.
Tänk på när ni tar fram kameran och vill fota något. Hur får jag objektet jag fotar att förmedla något till den som ska se det. Vad är det jag vill förmedla med min bild? Vad tror jag betraktaren av bilden kommer att uppleva? Hur kan jag flytta mig för att uppnå detta? Vilken brännvidd ska jag ha, vilket skärpedjup krävs. Ska bilden vara mörk eller ljus eller rent av korrekt exponerad? mm
Ofta när jag fotar har jag en tanke av vad jag vill få fatt i. I örnen ovan har jag tanken om ögat mellan vingpennorna. Det tog en rad bilder innan jag fick fram det jag ville. Men bilden i mitt huvud har funnits där i flera år.Så tänk dig bilder som du vill ha. Leta på förutsättningarna för att kunna ta dem. Hitta känslan i bilden, vinkeln, brännvidden, händelsen, vad du vill förmedla. Detta istället för att bara ta en bild. Bara ta en bild kan fungera men som kompisar säger då får man vad man vill ha ytterst sällsynt ibland. Pröva det jag skriver om här så kommer den bra bilden mycket oftare 🙂